I sin avhandling The childs right to participation – reality or rhetoric? undersöker Rebecca Stern barns rättigheter som de formuleras i barnkonventionen.
– Jag tittade framför allt på artikel 12 i FN:s barnkonvention och vad innehållet i den egentligen betyder och hur det tillämpas. Det jag kom fram till var i huvudsak två saker: Dels att det som står i konventionen ofta är mer fina ord än handling och dels att västerländska demokratier inte är så mycket bättre än andra länder på att tillämpa barns rätt till deltagande som man kanske förväntar sig, säger Rebecca Stern.
Hon menar att synen på barnet och vad barnet kan göra eller inte göra i mycket är densamma, oavsett samhälle och kultur.
– I grund och botten ser jag det som en maktfråga. Vuxna vill inte släppa ifrån sig makt till barn och detta gör att det blir svårt för ett land att tillämpa det som står i konventionen, säger Rebecca Stern.

Rebecca Stern menar att artikel 12 kan uppfattas som radikal i sin formulering eftersom den kräver en förändring när det gäller synsättet på vad barn kan, deras kompetens, vuxnas makt och hur mycket de vuxna ska dela med sig av makten.
– I avhandlingen har jag tittat på vad som menas med att barn ska vara med i beslutsprocesser som berör dem. Det skulle innebära en radikal förändring i hur man ser på barn om de skulle få vara med att bestämma i till exempel miljöfrågor, som enligt mig i högsta grad berör barn, säger hon.

Att denna förändring inte ägt rum beror främst på att FN inte på allvar försökt få medlemsländerna att implementera konventionen.
– Artikel 12 är ett exempel på hur man vill att det ska se ut. Man har dock inte diskuterat vad den får för konsekvenser, säger Rebecca Stern.
I avhandlingen föreslår hon en rad förändringar som skulle underlätta en mer radikal tillämpning av barnkonventionen.
– Jag tror att Barnkommittén i Genève skulle behöva vara tuffare i sina omdömen av hur de olika länderna som skrivit på konventionen tillämpar den. I dag är man för diplomatisk i sitt språk. Jag anser också att man borde införa ett protokoll som tillåter individuella klagomål.
Det senare skulle innebära att en enskild individ, i det här fallet ett barn, skulle kunna vända sig till FN om han eller hon anser att man utsatts för en kränkning.
– Om man införde ett protokoll för individuella klagomål skulle kommitténs uttalande få mer tyngd, säger Rebecca Stern.

Hennes tredje förslag går ut på att FN ska inrätta en tjänsteman vars främsta uppgift skulle vara att jobba med barn och frågor som rör barn.
– Jag tror att det skulle resultera i mindre snack och mer verkstad. Frågor som rör barn skulle få högre status genom att en hög FN-tjänsteman skulle ha ansvar för de frågorna.
[email protected]

Artikel 12 i FN:s barnkonvention
1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnen.